Ja, så kom den där fredag den trettonde när jag faktiskt hade otur. Gjorde mig i ordning och gick ut till bilen i bra tid för att komma lite tidigare på jobbet så jag hann äta lite frukost där. Startade bilen och drog på värmen, stängde igen dörren och gick ut för att skrapa rutorna som var väldigt lättskrapade och det hela tog väldigt lite tid. Superbra tyckte jag, ända tills jag skulle in i bilen igen. 

 

Dörren gick inte upp, ingen dörr gick att få upp, inte bakluckan, ingenting. Där stod jag, utlåst ur min egen bil som stod på, stressad för att komma till jobbet i tid, det regnade, min extranyckel var 15 mil bort, pappa som alltid brukar ha bra lösningar när det kommer till bilar svarade inte i telefonen, Sofia som var den enda jag kände som kunde komma och hämta mig svarade inte. Haha kaos. 

 

Men tillslut löste sig allt, Sofia svarade & kom som moraliskt stöd och kunde skjutsa mig om det behövdes och mamma ringde och skickade hjälp som kom och pillade ner rutan med hjälp av en lång ståltråd så jag kunde komma in i bilen. Så då förvandlades min panik till skratt istället, för det hela är ju faktistk väldigt roligt så här i efterhand. Haha, förstå själv paniken när man inte kommer in i sin egen bil, som dessutom står på!