Jag har iprincip tränat gymnastik i hela mitt liv, från barngympa till att tävla på dubbla volter och saltos med skruv. Det hela började i Vemdalens lilla gymnastikhall där vi var 8-10 tjejer som blev till ett lag och tränade och tävlade i truppgymnastik. Sedan började jag även pendla in till Brunflo och träna med ett till lag och fick där senare hoppa upp till ett äldre lag. Sammtidigt som jag började gymnasiet och flyttade till Östersund, så gjorde vi en ihopslagning mellan Brunflo och Östersund då vi var så få gymnastier i varje lag. Vi blev då Jämtlandslaget, och vi fick en fantastistkt fin genemenskap i laget. Vi peppade varandra på träningarna och hade superroligt tillsammans både i och utanför hallen. 

 

Nu har jag inte tränat gymnastik på ett &ett halvt år och jag har verkligen saknat det. Jag insåg det ännu mer igår när jag och Vera hälsade på i nya arenan och var med på träningen. Så himla roligt! Det blev mest tekninkträning då man tappar så mycket sådant efter så lång tid borta, men shit va kul att få köra lite igen och speciellt att få träna i vår nya fina arena. Jag hoppas verkligen att jag tar mig iväg på någon mer träning!

 

Gymnastkien har gett mig mer än bara fina minnen och fina vänner, den har gett mig någonting att vara bra på. Även om jag kanske inte kommer att träna gymnastik mer på heltid, så kommer jag alltid att kalla mig själv för gymnast.